Västvärldens roll i Afrika

Européernas erövring av Afrika utfördes på ett omänskligt och brutalt sätt. Européerna sökte upp de Afrikanska härskarna, lovade dem militärt beskydd och vinstgivande handel i utbyte mot deras länder och trohet. När de vägrade detta, slogs de ner utan förbarmande. Motståndet krossades. Afrikanerna skulle frälsas men inte vara självständiga. För européerna var Afrika en kontinent utan historia, utan stabilitet, utan kultur och hade inget värde alls. Européerna drog upp egna gränser som passade dem själva och tog ingen hänsyn till redan existerande politiska enheter, som Afrika än idag lider av. Folkgrupper blandades i de nya dragna linjerna och därmed konflikterna som än idag existerar. Utvinning av Afrikas rikedomar som skeppades där ifrån och gav européerna rikedomar.  Vilket arv lämnade européerna kvar när de lämnade kontinenten?  Innan européerna kom levde människorna i fred i kontinenten. Vi lämnade dem i nya uppdelningar och ett arv av brutalitet hur man kuvar ett folk. Trots självständigheten så kom de afrikanska länderna att ändå följa i de gamla kolonialmakternas spår, med maktstrukturerna och det ekonomiska beroendet. Detta arv präglar dagens Afrika i form av krig, katastrofer och fattigdom. Det är inte så länge sedan detta hände. Vi i väst tycks glömma vår egen inblandning i dagens Afrika. I våra egna medier målar vi upp bilden av hur bra vi har lyckats och hur illa det är i Afrika. Sjukdomar som AIDS härjar, fattigdomen och korruption vart du än vänder dig. Konflikter som aldrig tar slut. Men det var inte så länge sen, precis som Fredrik Cooper säger, som folkmordet i Tyskland skedde, Mussolini i Italien, diktaturerna i Spanien och Portugal. Denna sida stämmer naturligtvis men det finns en annan sida av Afrika, en vacker sida. Ett Afrika som är stolt över sin kultur, som värnar om familjen och alltid håller ihop vad som än händer. Detta har vi i väst tappat mycket av. Allra helst verkar det som att vi tror att det är afrikanerna själv som bär hela ansvaret för dagens situation och vi ser inte vår egen delaktighet.

Européerna har fortfarande inte slutat exploatera Afrika. Precis som vid kolonisationens tid så frågar vi oss alltid i eget vinstsyfte, som Fredrik Cooper skriver, ”Vad är det värt?, Vad kostar det?, Vad ger det oss, Vilka förhoppningar ger det? Vilka uppoffringar ger det?”  Under inrådan av västvärlden satsade det nya självständiga Afrika på att snabbt modernisera och industrialisera sig. Städerna sattes i fokus och landsbygden kom i andra hand. De lilla inkomsterna som kom av exporten satsades på städerna medans jordbruket på landsbygden åsidosattes. Resultatet av det blev en statlig subventionerad import av europeiska industri- och jordbruksprodukter för konsumtion i städerna, medan i landsbygden alltmer utarmades och ännu mer inriktade sig på exportjordbruk.  Detta ledde ännu mera till djupare ekonomisk kris och ökat beroende av omvärlden och fortsatt urbanisering. Trots detta är den stora satsningen på industrialisering och exportjordbruk fortfarande hörnstenar i IMF:s och Världsbankens utvecklingsprogram för länder i tredje världen.

 Våra handelsavtal tar ingen hänsyn till att skydda och stödja Afrikas handel.  Afrikanerna har länge klagat på, med all rätt, att européernas krav i förhandlingarna vill öppna afrikanska länders ekonomier på ett sätt som riskerar att drabba fattiga jordbrukare, småföretagare och spirande industriföretag. EU är Afrikas största handelspartner. EU värnar om sina egna bönder och inför subventioner för deras osålda varor till andra kontinenter. Denna prisdumpning hindrar utvecklingsländerna från att bygga upp en jordbrukssektor som klarar sig på världsmarknaden. EU vill handla med Afrikanska länderna på lika villkor. EU tar bort alla sina tullar om Afrika tar bort sina tullar. Vill ha samma villkor fast de har olika förutsättningar. Vill ta bort Afrikas tullar trots att de subventionerar sina egna bönder och slår ut jordbruket i Afrika. De afrikanska länderna har kritiserat EU i EPA förhandlingarna att EU försämrar fattiga länders möjlighet att minska fattigdomen. Rädslan för att handeln med EU kommer att försämras och att de afrikanska länderna på sikt måste öppna för konkurrens från EU.  Kina har också börjat flåsa EU i nacken gällande att sluta handelsavtal. För det finns många ekonomiska vinster att skörda i Afrika. Även om fattigdomen är utbredd, ungefär 400 miljoner lever i extrem fattigdom, så finns 10 procent av världens oljereserver och 30 procent av jordens mineraltillgångar här. Tillgångar som är mycket eftertraktade inom EU och omvärlden. Trots västvärldens många försök att genom bistånd förbättra situationen i utvecklingsländerna så har man alltså bidragit till att fördjupa situationen stegvis. 

Fortsatt fattigdom, den höga skuldsättningen (som vi åter igen står för av de skumma lån som vi lånade ut till Afrika) och sjukdomar som AIDS är ett stort problem som européerna har varit med och orsakat. Européerna har varit med och skapat Afrikas Historia och vi lägger än idag förutsättningarna för Afrikas framtid. Väst som lånar ut pengar. Pengar som aldrig kommer att bli avbetalade då räntan bara ökar. Européerna och Amerika som sätter patentlagar på bland annat bromsmedicinen mot HIV/AIDS. De vet att fattigdomen orsakas en stor del av HIV/AIDS. Om Afrika tilläts tillverka billiga kopior av bromsmedicinen skulle länderna ha råd att dela ut bromsmedicin till de drabbade. Väst styr än idag det som händer på deras egna villkor. Som Cooper säger så kan man hävda att stor del av den negativa utvecklingen kan skyllas på kolonisationen men även på makthavarna i Afrika och den osunda politiken.

Det talas mycket om biståndets betydelse i Afrika. Afrika får oerhört mycket bistånd varje år som ska gå till bland annat utveckling. Bistånd som försvinner i de korrupta statsapparaterna i de afrikanska länderna. Effekter av biståndet verkar utebli. Istället för utveckling och demokrati har misslyckande och korruptionen kvarstått. Varför har 40 år av europeiskt, amerikanske och japanskt stöd inte gett nästan någon utdelning?  De industriella satsningarna som har gjorts ha misslyckats . Dessutom är lånepengarna från Världsbanken och IMF sedan länge borta och bara skulder finns kvar. På 1970 talet gav till exempel Sverige Etiopien 17 miljoner i gåvobistånd som skulle gå till humanitär hjälp. Pengarna gick bevisligen till Etiopiens krigsföring mot Eritrea ( Bengt Nilsson ”Sveriges Afrikanska krig”). 1986 gav Sverige ett stort bistånd till Uganda Per Karlsson, Sida (2005 i uppdrag granskning) sa att Uganda ska ha råd att göra det de måste göra till exempel försvar. Uganda var i krig med sin egen befolkning och Kongo. Samtidigt har vi i Väst infört till exempel ”Mänskliga Rättigheter” och ”Barnkonventionen”. Vi säger att vi följer detta. Men samtidigt så stödjer vi diktaturer och korrupta regeringar genom att ge dem bistånd och tillåter dem att använda pengar till olika ändamål som bryt mot de "mänskliga rättigheterna". Bryter inte vi mot dem då också? 

En av de största faktorerna bakom biståndets misslyckande i Afrika söder om Sahara är bristen på grundläggande samhälleliga instutioner. Ett fungerande rättsväsende, myndigheter och politiker som inte är korrupta, lokala banker, trygga familjestrukturer och ett bra utbildningssystem är några av de instutioner som bör finnas för att utveckling ska vara möjlig. En annan faktor är misslyckande av bristen på lokal inblandning och möjligheten att påverka.  Brist på utbildad arbetskraft, svårigheterna med att överföra modern teknik och en icke fungerande infrastruktur. De afrikanska samhällena måste förändras ekonomiskt politiskt om de ska ha något hopp att kunna lämna det koloniala arvet och fattigdomen bakom sig. Det behövs en ny utvecklings politik, ett nytt slags bistånd. Ett bistånd som är grundat på utveckling på u-ländernas egna villkor och handeln med Afrika måste vara på Afrikas villkor. Inte fortsatt konkurrens med västvärldens prisdumpade jordbruksöverskott som bara är en ytterligare effekt till utarmning av landsbygden. Satsningen måste ske på jordbruket och utvecklingen med tekniken där. Svaret om västvärlden fortfarande är ett problem för Afrika så är svaret ja, med den politik som vi för idag så är vi det precis som vi var då.

Asien och då Kinas roll i Afrika

Kina har redan sedan Bandungkonferensen 1955 börjat med diplomatiska förbindelser med Afrika. Många tycks tro att detta är något nytt samarbete men alltså inte. År 2000 skapades ett forum för samarbete mellan Kina och Afrika. Det gjordes en handlingsplan för Kinesik-Afrikanskt samarbete i social och ekonomisk utveckling. Jordbruket var högt prioriterat här.  De afrikanska länderna och Kina enades att de tillsammans skulle utveckla jordbruket i Afrika för att länderna på sikt skulle bli självförsörjande med spannmål och även kunna exportera jordbruksprodukter till den kinesiska marknaden. Kina lovade även att utbilda afrikansk jordbrukspersonal. Kina skuldavskrev gamla afrikanska skulder med ett värde på 1,27 miljarder dollar. En annan konferens i 2006 bestämde sig Kina för att skicka hundra utbildade jordbrukare till Afrika för att anlägga demonstrationscenter där afrikanska arbetare skulle kunna lära sig mer om ny jordbruksteknologi. Nya idéer för utveckling av det afrikanska näringslivet, bland annat genom nya handelsförbindelser och metoder lades även fram.  Kina lovade även att hjälpa afrikanska länder att starta 100 skolor på landsbygden under tiden 2005-2009, öka antalet stipendier till afrikanska studenter från 2000 per år till 4000 per år innan 2009. Kina skulle även sköta årlig träning för universitets och skolchefer samt ledare inom utbildningssektorn och assistera vid anläggningen av 30 nya sjukhus. Även bidra med ungefär 261 miljoner kronor för att köpa malariamedicin och att uppföra 30 demonstrationscenter för att lära ut hur malaria kan behandlas. År 2003 tränade och utbildades ungefär 6000 afrikaner och gav 1500 afrikanska studenter stipendier för att studera i Kina. Dessa kinesiska stipendier har varit av stor betydelse för att öka kompetensen och utbildningskvaliteten i flera afrikanska länder.

Kina har gett stora bistånd till flera afrikanska länder. De har även åtagit sig många stora byggprojekt (särskilt inom infrastruktur), skickat kompetenta sjukvårdsgrupper och hjälpt till att utveckla utbildningssystemet i flera länder. Ett stort byggprojekt var uppförandet av järnvägen mellan Tanzania och Zimbabwe på 1970-talet.  Handeln mellan dessa 2 parter har skjutit i höjden de senaste decennierna och man beräknar att handeln omsatte 28 miljarder amerikanska dollar 2004.  Afrikas export till Kina består till störst del av naturresurser och då fram för allt olja. Kinas export till Afrika består fram för allt av textiler, kläder och konsumtionsvaror. Kinesiska företag har investerat i alla sektorer i Afrika men främst inom konstruktion, naturresurser och livsmedel. Men så klart är den kinesiska exporten och de kinesiska investeringarna i Afrika inte helt problemfria och på vissa håll mycket negativa. Kina är idag Afrikas tredje största handelsparter, efter USA och Frankrike är även näst största exportören till Afrika, Efter Frankrike.

En fjärdedel av Kinas import av olja kommer från Afrika. Trots att handeln med naturresurser har en positiv inverkan på handelsbalansen så har den naturligtvis sina nackdelar. Oljeproduktionen kräver bara kapitalinvesteringar och oljeutvinningen kräver ingen stor arbetskraft. Stater med oljetillgångar har en tendens att fokusera på utvinning av olja i första hand och därmed försumma andra viktiga sektorer. Korruption är dessutom ett vanligt förekommande problem. Kina bedriver även handel med naturresurser och en av de viktigaste importerna till Kina från Afrika är timmer. Tyvärr så uppskattas det att ungefär 50 % av exporten är från illegal skövling och i vissa länder är siffran uppe på 90 %

Som situationen ser ut i Kina med den ökade populationen och industrialiseringen har tillgången på bra jordbruksland i Kina blivit sämre och i framtiden kommer landet inte kunna ge mat år sin egen befolkning. Som en lösning på detta problem investerar alltså Kina mycket i jordbruket och fiske i Afrika. Kina har skrivit på avtal med flera afrikanska länder att få tillstånd att skicka kinesiska fiskebåtar till Afrikas kuster. Dessutom har Kina hyrt jordbruksland i Zambia, Tanzania och Zimbabwe. Den afrikanska marknaden är full av billiga kinesiska produkter. Det som oroar för framtiden är att till exempel den kinesiska textilexporten konkurrerar ut den lokala afrikanska produktionen. Även har detta skapat problem för Afrikas export av textilier och kläder. Kinesisk textilimport till USA har kraftigt minskat den tidigare lovande tillväxten av Afrikanska textilexporter till USA. Ett exempel är Sydafrikas export till USA föll från 26 miljoner USD under första kvartalet av 2004, till 12 miljoner USD år 2005. År 1999 investerade kinesiska investerare för att starta nya textilfabriker i Lesotho och Swaziland med enda syftet att få tullfri tillgång till den amerikanska marknaden. På detta sätt kunde Kina helt undgå amerikanska och europeiska kvoter på kinesisk textimport. När lagen för kvoterna togs bort lades dessa fabriker ner direkt. Alltså även Kina utnyttjar naturligtvis Afrika.

År 2004 hade ungefär 700 kinesiska företag investerat i Afrika, de investerade i största del i olja, fiske, timmer, ädelmetaller och infrastruktur.  Men investeringarna som har gjorts är naturligtvis inte problemfria och västvärlden har kritiserat detta. Kinesiska byggnadsfirmor har lägre kostnader och vinner de flesta kontrakten i Afrika gentemot de västerländska byggfirmorna. Internationella observatörer har kritiserat det kinesiska sättet att göra affärer, med mutor och utan villkor.  Annat problem är att Västbanken och internationella organisationer har svårt att sätta press på länder som har ekonomisk uppbackning från Kina. Ett stort problem är att kinesiska företag tar med sina egna arbetare för att utföra arbete i Afrika. Detta är ett stort problem för arbetslösheten i Afrika som skulle kunna ha varit lägre om Kina använde afrikaner i företagen. Även kunskapen skulle föras vidare på det sättet.  De kinesiska företagen konkurrerar ut afrikanska företag tack vare sin billiga arbetskraft och tekniska kompetens. Alltså kinesiska investeringar kan även leda till att ta arbetstillfällen från Afrika istället för att skapa dem. Därför precis som under kolonisation med missnöjet av de europeiska stormakterna så finns det på vissa håll i Afrika även ett stort missnöje med kinesiska investerares närvaro.

Relationen mellan att öka samarbetet med Kina om det är bättre än västvärlden är svår att svara på eftersom de konferenser som har hållits mellan Kina och Afrika har många intressanta handlingsplaner för Afrika tagits fram som lovar en positiv utveckling. Lovade investeringar för att kunna köpa malariatabletter, stipendier till studenter och bättre utbildning i skolan lovar gott. Men sen finns det dokumentation om investeringar som inte förbättrar. Precis som västvärldens engagemang i Afrika finns det positiva och negativa sidor. Det mest givande hittills har varit investeringar i infrastrukturen och naturresursutvinningen.  Slutsatsen ser ut som att de investeringar som gjorts i industri och byggprojekt i stort sett handlar om Kinas eget vinstsyfte. Investeringar i jordbruket kan också ifrågasättas. Vill Kina faktiskt hjälpa den afrikanska kontinenten att bli självförsörjande av mat eller bara ett sätt att öka Kinas mat import för att klara deras framtida kris. Antagligen är det en kombination av de båda alternativen. Men de bistånd som Kina har gett så bryr de sig om Afrikas utveckling. Jag tror nog att efter 40 år med Västvärldens bistånd och utvecklingsprogram så är Kina och Asien ändå bra för Afrika. Västvärlden fortsätter med samma program för att utveckla Afrika. Som jag redan har nämnt samma strukturprogram om industrialisering och export. Inget nytt händer från västvärlden samma gamla mönster som vi vet inte fungerar. Afrikas samarbete med Kina kan komma att utvecklas i positiv utveckling och att Afrika kommer att skapa en starkt ekonomisk tillväxt och om de båda parterna spelar med rätt kort en nyckel för både Afrika och Kina att komma ikapp västvärlden. Men ett ökat samarbete mellan de Afrikanska länderna själva skulle nog vara det optimala. Verklig koncentration på landsbygden och jordbruket och lära bönderna i de nya teknikerna. Om vi i väst och Kina kunde se till att biståndet gick till bönderna direkt, att de får den nya tekniken och utbildning i det. Då skulle Afrika få en positiv utveckling inom snar framtid.

Då både Latinamerika och Afrika är de kontinenter som är fattigast så ser jag det svårt med ett samarbete där. Latinamerika har både provat med exportledd tillväxt och importpolitik.  Men vare sig det ena eller det andra har fungerat. Ekonomisk instabilitet, högkonjunkturer som avlöser djupa kriser i Latinamerika. Tekniken och kompetens är en brist i både Afrika och Latinamerika. Så ett samarbete där verkar uteslutet som jag kan se det i alla fall i det syftet att så snabbt som möjligt komma på fötterna igen av ekonomin. Utan det som Afrika behöver är hjälp med experter som hjälper att utbilda bönderna, rätt teknik och hjälp med politiken och en gång för alla bli av med de korrupta ledarna. Om vi i Väst och Kina kan sluta med bistånd i pengar som går åt fel håll och istället omvandla värdet i teknik och skicka experter kommer nog utvecklingen igång fortare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tillbaka i Sverige och tillbaka till arbetet Nyligen gift och mer lycklig än någonsin Jag är höggravid i vecka 31 och det känns underbart Saknar min man som kommer hem i sluttet av månaden Ensamt utan honom Har börjat ta i tur med  försä...

Bevis på att globaliseringen har spridits till mellanöstern och afrika Demonstrerar mot den korrupta regimerna och för mänskliga rättigheter Äntligen säger jag!   Men som artikeln i SVD säger om vad Sverige tycker (http://www.svd.se/opinion/b...

some few hours then its time to go to move on still i cant let you bee but its like wishing for rain in the desert but im holding you close than most coz you were my heaven ...

All i do is waiting waiting longing after you baby baby my heart is aching, breaking beeing apart from you is makin my heart achin breaking til the day will never be apart   all the stars on the sky i saw you do you know what you me...

back again why are  there always cluds on the blur heaven never blue as the sea always something worring me ...